Eller vad säger du, Pastor Gregorius?
Man vill bli älskad,
i brist därpå beundrad,
i brist därpå fruktad,
i brist därpå avskydd och föraktad.
Man vill ingiva människorna någon slags känsla.
Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.
i brist därpå beundrad,
i brist därpå fruktad,
i brist därpå avskydd och föraktad.
Man vill ingiva människorna någon slags känsla.
Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.
Oh, I had a golden thread.
En som har varit min förebild en gång sa till mig:
- Rickard, tro inte att du kan förändra hela världen.
Well..Jag har ändrat massor av människors världar, varje sommar until now, och jag gör det genom att öppna upp nya perspektiv just nu.
En förebild sa en gång:
Hur ska ni klara ekonomin med det läge vi är i nu?
Jag sa, du måste bara ändra ditt tankesätt.
Har du ett problem, så vänd på det och gör det till en möjlighet.
Får du inget jobb, så ta jobbet i dina egna händer.
Har du inga pengar, så bygg värde på annat sätt.
Har du inga drömmar, låt andra drömma och förverkliga deras drömmar. Det kan rent av vara din.
Jag är inte rädd
han sa
vad modigt att du vågar
resa bort till ett sånt land
jag sa
det beror på vem man frågar
mod är relativt ibland
för jag är inte rädd för avstånd eller främmande kultur
inte rädd för nya språk eller äckliga små djur
kackerlackor
geckoödlor
fladdermöss
termiter
alla bor dom i mitt rum och dom
krälar
kryper
biter
jag är inte rädd för tjuvar
att bli slagen eller rånad
inte rädd att byta världsbild
att bli chockad och förvånad
jag blev svårt sjuk och fick lifta
till en rostig sjukhusbädd
uttorkad förgiftad men
aldrig nånsin rädd
för min skräck är social
och jag vill inte va' dramatisk
men varje disco party bal
gör mig livrädd och apatisk
hellre uttorkad i Kenya än paraplydrinkar med sprit i
jag har närmare till Kenya än vad jag har till Nefertiti
Av nickname Ollifant på www.haket.com.
Så himla bra!
vad modigt att du vågar
resa bort till ett sånt land
jag sa
det beror på vem man frågar
mod är relativt ibland
för jag är inte rädd för avstånd eller främmande kultur
inte rädd för nya språk eller äckliga små djur
kackerlackor
geckoödlor
fladdermöss
termiter
alla bor dom i mitt rum och dom
krälar
kryper
biter
jag är inte rädd för tjuvar
att bli slagen eller rånad
inte rädd att byta världsbild
att bli chockad och förvånad
jag blev svårt sjuk och fick lifta
till en rostig sjukhusbädd
uttorkad förgiftad men
aldrig nånsin rädd
för min skräck är social
och jag vill inte va' dramatisk
men varje disco party bal
gör mig livrädd och apatisk
hellre uttorkad i Kenya än paraplydrinkar med sprit i
jag har närmare till Kenya än vad jag har till Nefertiti
Av nickname Ollifant på www.haket.com.
Så himla bra!
Vedertagna sanningar som inte riktigt stämmer.
Jag sitter i skolan på eftermiddagskvisten och funderar lite på lite saker som många såkallade erfarna människor i min bransch har "berättat sanningen om".
Tänkte jag skulle berätta lite om en av dem här.
Först och främst finns det en konsensus i vår tekniska värld om att människan är en irrationell varelse. En varelse som inte rättar sig efter några förutbestämda regler utan att betingas av dem. Med betingning menar jag att de tvingas på oss. Såna betingade regler skulle kunna vara kultur, eller lagar eller något annat som vi indoktrineras med från första gång vi sätter igång att skrika på BB. Uppfattningen är att människan genom sin irrationalitet inte går att förutspå är allmänt utbredd.
Jag skulle, som i och för sig nybörjare i både akademiska och livet som sådant, vilja påstå att dessa förståsigpåare har fel, med ett par allvarliga rätt i sin analys.
Hurdå?
Jag tänkte belysa det här med en diskussion jag och min pappa hade sommaren innan jag började högskolan. I diskussionen menade jag i enlighet med åsikten ovan att psykologi och motsvarande ämnen var ämnen där teorier inte var något som berättade sanningen och därför kunde svar till frågor gällande frågor om samma ämnen. Min pappa menade då att teorier, precis som i den sektor han har jobbat i sitt liv, tekniksektorn, fanns därför att det fanns svårbegripliga problem som behövde invecklade och förhållandeanpassande lösningar. Psykologi, menade han, var en så pass ung vetenskap, att deras teorier i motsats till tekniksektorns, inte hade särskilt hög träffsäkerhet mot verkligheten. De svårbegripliga problemen hade med tiden lösts ut av tänkande människor, men detta hade inte gått på hundra år. I 600år hade utveckling gått i en högst begränsad lunkande fart, iaf i europa, och inte förräns efter så länge började polletten verkligen trilla ner. Just då, var jag inte så imponerad om hans resonemang, men senare har jag förstått att teorier ska ses just som en förenkling av verkligheten, vilka förutspår vad vissa aktiviteter får för följder i verkligheten. Att de inte är tillräckligt tillitliga beror inte på att ämnet som sådant är olösligt utan att det inte getts tillräcklig med tid och tankemöda.
Har inte förståsigpåarna rätt isåfall?
Jag anser att om man kallar människan irrationell, berövar man sig själv chansen att göra något åt de eventuella problem som uppstår. Både de problem som drabbar en på ett personligt plan, men också problem hos andra.
Människan är inte irrationell, men mycket komplex. Komplexiteten gör att mätinstrument och teorier i praktiken har väldigt oförutsägbar effekt, och därför oförutsägbart värde.
Vi står i ett läge där människor blir bland det viktigaste vi har i vårt samhälle. Vi går från att högakta vår teknik, våra löpande band, våran maskinella exakthet, till att både på samhällsnivå, företagsnivå och faktiskt in på den enskilda individen prioritera de männskliga värden som står högst.
Inte ska vi då beröva oss själva de teorier som vi har, som kommer att utvecklas vidare och som så småningom faktiskt kan i realiteten ge oss ett mervärde tillbaka?
Tänkte jag skulle berätta lite om en av dem här.
Först och främst finns det en konsensus i vår tekniska värld om att människan är en irrationell varelse. En varelse som inte rättar sig efter några förutbestämda regler utan att betingas av dem. Med betingning menar jag att de tvingas på oss. Såna betingade regler skulle kunna vara kultur, eller lagar eller något annat som vi indoktrineras med från första gång vi sätter igång att skrika på BB. Uppfattningen är att människan genom sin irrationalitet inte går att förutspå är allmänt utbredd.
Jag skulle, som i och för sig nybörjare i både akademiska och livet som sådant, vilja påstå att dessa förståsigpåare har fel, med ett par allvarliga rätt i sin analys.
Hurdå?
Jag tänkte belysa det här med en diskussion jag och min pappa hade sommaren innan jag började högskolan. I diskussionen menade jag i enlighet med åsikten ovan att psykologi och motsvarande ämnen var ämnen där teorier inte var något som berättade sanningen och därför kunde svar till frågor gällande frågor om samma ämnen. Min pappa menade då att teorier, precis som i den sektor han har jobbat i sitt liv, tekniksektorn, fanns därför att det fanns svårbegripliga problem som behövde invecklade och förhållandeanpassande lösningar. Psykologi, menade han, var en så pass ung vetenskap, att deras teorier i motsats till tekniksektorns, inte hade särskilt hög träffsäkerhet mot verkligheten. De svårbegripliga problemen hade med tiden lösts ut av tänkande människor, men detta hade inte gått på hundra år. I 600år hade utveckling gått i en högst begränsad lunkande fart, iaf i europa, och inte förräns efter så länge började polletten verkligen trilla ner. Just då, var jag inte så imponerad om hans resonemang, men senare har jag förstått att teorier ska ses just som en förenkling av verkligheten, vilka förutspår vad vissa aktiviteter får för följder i verkligheten. Att de inte är tillräckligt tillitliga beror inte på att ämnet som sådant är olösligt utan att det inte getts tillräcklig med tid och tankemöda.
Har inte förståsigpåarna rätt isåfall?
Jag anser att om man kallar människan irrationell, berövar man sig själv chansen att göra något åt de eventuella problem som uppstår. Både de problem som drabbar en på ett personligt plan, men också problem hos andra.
Människan är inte irrationell, men mycket komplex. Komplexiteten gör att mätinstrument och teorier i praktiken har väldigt oförutsägbar effekt, och därför oförutsägbart värde.
Vi står i ett läge där människor blir bland det viktigaste vi har i vårt samhälle. Vi går från att högakta vår teknik, våra löpande band, våran maskinella exakthet, till att både på samhällsnivå, företagsnivå och faktiskt in på den enskilda individen prioritera de männskliga värden som står högst.
Inte ska vi då beröva oss själva de teorier som vi har, som kommer att utvecklas vidare och som så småningom faktiskt kan i realiteten ge oss ett mervärde tillbaka?
November är en mur av grå betong.
Älskling det vi mest av allt vill ha
är någonting som aldrig kan bli vårt
November är en mur av våt betong
där en löjlig dröm om flykt föds för att
krascha och sen dö men
Hjältar och Hjältinnor stannar kvar
De spottar hårt mot vinden
och de värmer våra händer så vi inte
tappar taget om den kärlek vi har rätt till
De vågar tro och hoppas på att någon
därute ser oss någon som hellre vill
förlåta än fördöma oss för något vi inte
visste att vi gjort
