janniklasrickard

Satt här och tänkte när jag lyssnade på Hurricane häromdagen,
"Vem kan tro på evig kärlek, ja vem kan tro på dig nu?"

Kan man tro på evig kärlek? Är det irrationellt och naivt?
Jo kanske, kanske är det så..

Men

Är inte kärlek ganska irrationellt och naivt i sig?


Lite som tanken:
Det är så osannolikt att vi är här, det är så absurt osannolikt att vi är här att det inte är rationellt att tro att vi skulle finnas.
Men bevisligen händer det ju någon gång, och här sitter jag och lever mitt i osannolikheten.

Kaffekoppen är utbytt.

Inte ens överklasskoppar lockade henne längre.
Hon ville höra eld och storm
ljuda från hennes överdimensionerade
stereo.
Hon ville höra rak och sann lyrik och
tvärsäkra funderingar.

Han visste vad som föregick,
han visste att hon var i
början
av
slutet
och i slutet av då.

Hade hon växt eller var det
bara ett annat beslut i en ny
dimension?

Hon hörde välbekanta röster,
vad gjorde dem här?
Inte människorna, men orden.
Problemet var
dissonansen
mellan de rödgula löven hon såg
och de gröna hon visste fanns där.

Var skulle hon ta vägen?
Hon ville gömma sig
In i stereon, in i musiken
och in i basslagen.

Han knackade på hos henne.
Ingen öppnade.

---

Bussbarn.
Halsduksgarn.
Rödgula löv.
Tofeli är döv.
Kärleken är blind.
Tofeli är trind.

Födelsedagsfest
Grön skjorta och uppknäppt väst.
Grannar som skriker.
Vänner som sviker.

Låt Sara få gå
tripp-tropp på tå
inför jury och yta,
låt Gerry få skryta.
Låt Fia få jobba,
låt tjejer få nobba.
Låt Rickard vara som han är
lyckligt, olyckligt eller kanske inte alls
kär.

Den mörka kontinenten beskrev Freud kvinnan som en gång i början av nittonhundratalet. Riktigt så långt har inte jag tänkt att gå, men det finns ganska mycket intressant att skriva om kvinnor.

Jag har på något sätt, oklart vilket, fått många tjejkompisar.
Det ger mig på många sätt en inblick i deras sätt att vara, och i egenskap av kille kan jag ju faktiskt ganska lätt utkristallisera vissa skillnader mellan könen, som jag ser det.

Självklart är detta generaliseringar, som JAG upplevt, men samtidigt är det enligt mig tydliga skillnader jag upplevt mellan hur tjejer och killar interakterar med olika saker.

Först och främst:

Skryt - Utifrån mina erfarenheter så har många kvinnor en tendens att gärna prata om, eller belysa för andra sitt förhållande. Det finns de som pratar om att de är dåliga och att det inte är något bra, men i många fall så pratar man faktiskt i en nästan skrytmässig ton. T.ex. Vet du vad XX gjorde i helgen då..Han var så söt..Köpte det och det till mig. Eller XX ska fixa med vårt golv i helgen, nytt golv ska han lägga. I vissa fall får jag nästan uppfattningen att det är känslan man får när man kan bevisa för sina kompisar, vilket brukar vara sina vänninor + mig att man lyckats fånga en bra pojk är det mer värt i bekräftningspoäng än själva incitamentet att man de facto har fått sig en bra kille. Det är nästan viktigare för ens egen status i sin kompiskrets att killen man har är söt och duktig än det är för själva relationen mellan kvinnan och hennes kille.

Skryter inte killar då? Jo, killar skryter gärna om saker, men väldigt sällan om sin relation. Jag skulle vilja säga att killar behandlar sin relation med väldigt mycket konfidialitet om man jämför med kvinnor. Det som handlar om mig och min flickvän, det är något som berör oss två och inte mina killkompisar. De har mycket lite att göra med om min flickvän var ovanligt söt eller ovanligt duktig i mitt tycke. Det räcker faktiskt med att jag vet det, för det är ju jag som ska bestämma om vad jag tycker om det. Detsamma gäller, tro det eller ej, sex. I vilket fall när det gäller relationer. Det finns en underförstådd regel bland killar att man inte pratar om sina flickvänner, dels för flickvännernas skull och dels för att man inte har med det att göra. Skillnaden kommer då man börjar prata om enskilda sexuella förbindelser, där killar också kan skryta.

Mm, Aah - Vid en dialog finns det nästan som en inbyggd reflex bland en del kvinnor att svara med jakande och instämmande svar medan någon annan för fram sina åsikter, trots att man själv inte i alla fall håller med den man gör de jakande lätena till. Det betraktas nästan som om man är otrevlig och ouppmärksam om man faktiskt är tyst och lyssnar på vad den andre säger. Killar, åtminstone de som gjort lumpen, har jag upplevt INTE gör detta i samma utsträckning.

Stegvis höja pitchen på rösten - Vid flera tillfällen har jag upplevt att under ett samtal, höjs tempot och tonen på röster när tjejer berättar något. Oftast sker det här i samtal där man är fler än två och samtalsämnet renderar i skratt eller fnissningar.


Men okej, enough for now. Det kommer mer snart. Jag lovar.

Jag måste bara få dela med mig av en sak som jag tycker är lite lustigt i vår fina samtid.

Chai-Te, Chai-Espresso osv. - Hur många vet vad Chai betyder? Jag har frågat en hel del folk ibland när jag står och kollar på kaffemenyer och sånt. Inte nån vet. Vad skulle det då kunna betyda? Chai...inte Thai. Det beyder alltså inte att det är från thailnad. Fast det rimmar ju ioförsig. Låter lite som en österländsk form av energi, typ som Chi. Energi-thé? Njaae.
Sanningen är denatt Chai är kinesiska och betyder helt enkelt Thé. Om man dricker Chai-Thé dricker man således Thé-Thé. Eller vad sägs om Thé-Espresso. Mumma!


Var massa glad och pepp i morse när jag satt och läste om en trainee-utbildning jag funderade på att söka när jag slutade här nere med plugget. Lyssna bara på den här kravprofilen:

" Din profil Vi söker dig som har en akademisk examen med inriktning mot personal- och arbetslivsfrågor. Kåraktiviteter, föreningsarbete, språkkunskaper, utlandsstudier och utlandspraktik är meriterande. Lämplig ålder är 23-28 år. Egenskaper som du utvecklat är mognad och ödmjukhet. Du är driven, resultatinriktad och vill påverka samt delta i förändring och skapa relationer genom kommunikation. "

Liksom hallå, var har jag varit hela deras liv? Det är ju jag i ett nötskal.
Sen såg jag vilken examen man skulle ha...
Då visade sig det att jag skulle vara tvungen att plugga ett år till. Bara för kunna söka den trainee-utbildningen..Jag menar DOH!

Jag börjar såhär:

Om livet gick på en dans, så varför är min danspartner helt ointresserad? Jag kan föra, och jag skulle vilja påstå att jag är satan grym på det. Men om livet inte vill reagera på hur jag för så kan man ju lika gärna inte föra. Det enda som ett sånt beteende kan rendera är någon slags sämre balans.

Jag är trött på att vara påträngande social, jag är trött på att vara påträngande snäll och jag är trött på att få packa ihop allt igen och att det enda jag kan ramla tillbaks på är min egen säng, i min egna tomma lägenhet, i min egna tomma tillvaro.

Jag vill göra så mycket mer, det duger liksom inte med att nästan få vara kompis, nästan tycka om varandra eller nästan vara duktig. Snarare en fullständig tillvaro än tre halvdana. Det är inte logiskt, för jag kan parera dina danssteg även om du dansar fel, jag vet precis hur det går till att bjuda upp och om du nekar mig så är det din förlust.

Men hur dansar man med flubbergele?

Ohoh, för min apacheprinsessa
du håller liv i mitt rainman-hjärta.

Ohoh, när kärleken är på din sida
ohoh för den sista sorgliga drinken,
för oskars darrande händer.

För att satsa det sista på travets tröttaste krake
för att satsa det sista på mirakel.

Vardagslunken fortsätter, om än något mindre hektisk.
Ska till Dalsland nästa vecka några dagar och intervjua lite folk. Det ska bli skoj att lära sig.

Jag vet inte riktigt vad som händer just nu,
antingen är jag mest trött av mitt stressande
eller så är jag fruktansvärt mottaglig mot emotioner av olika de slag.

Vill, och försöker att ha lite distans till mig själv och andra,
men det är ack så svårt. När det inte ens finns intresse från
andra sidan.

---

Frågan är om det här
är nya där och nya jag.