2006-06-25
Sittande,
med heligt kors i ryggen
sedan länge kluven
av dubbelfattat svärd.
Claymore,
i Guds Händer
sänder reflektion
genom livet.
Leva i frihet,
med min
skottska penna
Är det inte paradoxalt?
På andra sidan, Fife
levande och grönt som livet självt
Varför inte bara slå på dina sirener
och köra som på blåljus?
=D
Jag gillar naket.
Alltså nej,
jag tänker inte lägga upp nån bild på random hollywood-brutta med inga kläder.
Det var inte så jag menade.
Jag gillar naket, i den benämningen att bara visa livet i dess absoluta råhet.
Jag avgudar de konstnärer, artister, musiker som kan sjunga ut en dagboksanteckning
och få det att låta poetiskt. Jag avundas de som kan få vardagen att visa den poetik och estik,
och ja, jo, också erotik som den faktiskt innehåller.
Hennes tonläge, hans trygghet, deras dissonans och deras gemensamma våglängder.
Jag gillar att lyssna på röster där livets egenheter är på liv och död, en strid på kniven.
Samtidigt kan jag kanske vara västra götalands mest diplomatiska personlighet.
Jag har diplomatiska kläder, en diplomatisk frisyr, diplomatiskt mycket skägg på måndagsmorgonen.
Människor söker balans och harmoni, men går och väntar på något som får dem att leva i obalans för stunden.
jag tänker inte lägga upp nån bild på random hollywood-brutta med inga kläder.
Det var inte så jag menade.
Jag gillar naket, i den benämningen att bara visa livet i dess absoluta råhet.
Jag avgudar de konstnärer, artister, musiker som kan sjunga ut en dagboksanteckning
och få det att låta poetiskt. Jag avundas de som kan få vardagen att visa den poetik och estik,
och ja, jo, också erotik som den faktiskt innehåller.
Hennes tonläge, hans trygghet, deras dissonans och deras gemensamma våglängder.
Jag gillar att lyssna på röster där livets egenheter är på liv och död, en strid på kniven.
Samtidigt kan jag kanske vara västra götalands mest diplomatiska personlighet.
Jag har diplomatiska kläder, en diplomatisk frisyr, diplomatiskt mycket skägg på måndagsmorgonen.
Människor söker balans och harmoni, men går och väntar på något som får dem att leva i obalans för stunden.
Elephant
Kanske handlar min historia om just förändring.
Jag förstår mer och mer att man inte kan ta något för givet,
och att ens affektiva impulser inte alltid avspeglar ens rationella känslor.
Likaväl så fungerar ekvationen inte heller om man vänder på den.
Skammen att felprioritera är inte särskilt extern,
och den är inte i första hand iaf socialt implementerad.
Men den finns där, och är affektivt sett
förjävla intern.
Jag läser om mentorer och konsultation
men som Fru Munkedal sa:
- Det gäller att vara sin egen mentor, sin egen konsult.
Det gäller att värna om sin egen utveckling.
Jag längtar och trånar till framtiden,
precis som du,
men det skrämmer mig mer än nått annat.
Det skrämmer att finnas till i något
som inte ännu existerar.
Och det finns ingen anledning att vara rädd,
för Pangloss har redan berättat att vi lever i den bästa av världar,
och jag har redan skirksjungit ut hundra gånger
till världen, till gasverksagatan och kanske framförallt till mig själv,
genom mina rockstar-drömmar, att det finns ingen idé i att vara rädd.
Och jag är inte rädd för framtiden,
jag är bara osäker på om det
är dit jag vill.
Jag förstår mer och mer att man inte kan ta något för givet,
och att ens affektiva impulser inte alltid avspeglar ens rationella känslor.
Likaväl så fungerar ekvationen inte heller om man vänder på den.
Skammen att felprioritera är inte särskilt extern,
och den är inte i första hand iaf socialt implementerad.
Men den finns där, och är affektivt sett
förjävla intern.
Jag läser om mentorer och konsultation
men som Fru Munkedal sa:
- Det gäller att vara sin egen mentor, sin egen konsult.
Det gäller att värna om sin egen utveckling.
Jag längtar och trånar till framtiden,
precis som du,
men det skrämmer mig mer än nått annat.
Det skrämmer att finnas till i något
som inte ännu existerar.
Och det finns ingen anledning att vara rädd,
för Pangloss har redan berättat att vi lever i den bästa av världar,
och jag har redan skirksjungit ut hundra gånger
till världen, till gasverksagatan och kanske framförallt till mig själv,
genom mina rockstar-drömmar, att det finns ingen idé i att vara rädd.
Och jag är inte rädd för framtiden,
jag är bara osäker på om det
är dit jag vill.
Heurestik
Nu tänkte jag berätta något som brukar hända mig ibland och det tänkte jag illustrera med ett exempel från min vardag.
Tinget är som sådant att jag ibland gör något som egentligen är ogenomtänkt, för att byta ut min trygghet och enkla existens och ersätta den med något annat och något nytt. Det verkar som jag gör det för att skapa dynamik och fluktrationer i ett annat ganska precist inrättat liv. Helt enkelt för att leva lite extra.
Häromdagen slängde jag all musik som fanns på min mp3-spelare åt skogen. Min mp3-spelare går alltså varm varje dag och varje ledig tid som jag inte har något annat att göra. Helt plötsligt kändes det fel att ha kvar musiken. Musiken var sann utifrån vem jag är, men inte SANNINGEN. Muskine gav mig något, men inte det där "något". Den var en statisk massa, och inte något som med sin kaositet skapade dynamik i mig.
En timme senare insåg jag att jag ville ha något annat i lurarna än musik. Därför bytte jag ut det mot något helt annat. Podcasts! Och inte vilka som helst, utan poddar som handlar om viktiga och spännanande, men framförallt intellektuella ämnen.
Vad menar jag med de här då?
Jo, helt enkel att jag, och kanske, bara kanske, andra också vill omge oss med saker som gör att vi bekräftar vår egen självbild. Jag har en självbild just nu som en skärpt, verbal och relativt intellektuell kille med lite humor. Då lysnar jag på verbal, skärpt podcastar med humor. Före det var affektiva tankar stor del av mitt jag, då lyssnade jag på låtar, sånger med affektiva budskap.
Tinget är som sådant att jag ibland gör något som egentligen är ogenomtänkt, för att byta ut min trygghet och enkla existens och ersätta den med något annat och något nytt. Det verkar som jag gör det för att skapa dynamik och fluktrationer i ett annat ganska precist inrättat liv. Helt enkelt för att leva lite extra.
Häromdagen slängde jag all musik som fanns på min mp3-spelare åt skogen. Min mp3-spelare går alltså varm varje dag och varje ledig tid som jag inte har något annat att göra. Helt plötsligt kändes det fel att ha kvar musiken. Musiken var sann utifrån vem jag är, men inte SANNINGEN. Muskine gav mig något, men inte det där "något". Den var en statisk massa, och inte något som med sin kaositet skapade dynamik i mig.
En timme senare insåg jag att jag ville ha något annat i lurarna än musik. Därför bytte jag ut det mot något helt annat. Podcasts! Och inte vilka som helst, utan poddar som handlar om viktiga och spännanande, men framförallt intellektuella ämnen.
Vad menar jag med de här då?
Jo, helt enkel att jag, och kanske, bara kanske, andra också vill omge oss med saker som gör att vi bekräftar vår egen självbild. Jag har en självbild just nu som en skärpt, verbal och relativt intellektuell kille med lite humor. Då lysnar jag på verbal, skärpt podcastar med humor. Före det var affektiva tankar stor del av mitt jag, då lyssnade jag på låtar, sånger med affektiva budskap.
Ibland..
så vill man bara öppma armarna och krama världen.
Ibland vill man läsa Emil Jensen för inte ont anande 15åringar i en träbyggnad nånstans nära Vikarbyn.
Ibland så vill man genom blick, närvaro och att vara föregångare visa att ni inte är ensamma.
Jag önskar att ni inte är rädda för mörkret, för ni är både mina och guds ögonkristaller och om ni vill så reflekterar ni ljus i många olika vrår.
Att leva är att sprida ljus.
Ibland vill man läsa Emil Jensen för inte ont anande 15åringar i en träbyggnad nånstans nära Vikarbyn.
Ibland så vill man genom blick, närvaro och att vara föregångare visa att ni inte är ensamma.
Jag önskar att ni inte är rädda för mörkret, för ni är både mina och guds ögonkristaller och om ni vill så reflekterar ni ljus i många olika vrår.
Att leva är att sprida ljus.
Observationstest.
En människa kan med lite träning komma ihåg 5-9 samtidigt.
Hur tillförlitliga är ögonvittnen?
...and I love her to pieces, but fuck her man'
Grymma citat från en film från 1996 med Vince Vaughn, "The Swingers"
Mike:
- Look, we're gonna spend half the night driving around the Hills looking for this one party and you're going to say it sucks and we're all gonna leave and then we're gonna go look for this other party.
But all the parties and all the bars, they all suck. I spend half the night talking to some girl who's looking around the room to see if there's somebody else who's more important she should be talking to.
And it's like I'm supposed to be all happy 'cause she's wearing a backpack, you know?
And half of them are just nasty skanks who wouldn't be nothing except they're surrounded by a bunch of drunken horny assholes. And I'm gonna tell you something T. Are you listening?
Trent:
- Yeah, I'm listening.
Mike:
- I'm not gonna be one of those assholes.
Alright? It just makes me sick. It's like, some nasty skank who isn't half the woman my girlfriend is, is gonna front me?
It makes me want to fuckin' puke!
Mike: So how long do I wait to call?
Trent: A day.
Mike: Tomorrow.
Sue: Tomorrow, then a day.
Trent: Yeah.
Mike: So two days?
Trent: Yeah, I guess you could call it that, two days.
Sue: Definitely, two days is like industry standard.
Trent: You know I used to wait two days to call anybody, but now it's like everyone in town waits two days. So I think three days is kind of money. What do you think?
Sue: Yeah, but two's enough not to look anxious.
Trent: Yeah, two's enough not to look anxious. But I think three days is kind of money. You know because you...
Mike: Yeah, but you know what, mabey I'll wait 3 weeks. How's that? And tell her I was cleaning out my wallet and I just happened to run into her number.
Charles: Then ask her where you met her.
Mike: Yeah, I'll ask her where I met her. I don't remember. What does she look like? And then I'll asked if we fucked. Is that... would that be... T, would that be the money?
Trent: You know what. Ha ha ha Mike, laugh all you want but if you call too soon you might scare off a nice baby who's ready to party.
Mike: Well how long are you guys gonna wait to call your babies?
Trent, Sue: Six days.
Rob:
- You don't look at the things that you have, you only look at the stuff that you don't have. Those guys are right about you - you're money.
Mike:
- Then why won't she call?
Rob:
- She won't call because you left. she's got her own life to deal with, man, and that's in New York... alright? And she's a sweet girl, and I love her to pieces, but fuck her, man. You gotta get on with your life. You gotta let go of the past. And Mikey, when you do, I'm telling you: the future is beautiful, alright? Look out the window. It's sunny every day here. It's like manifest destiny. Don't tell me we didn't make it. We made it! We are here. And everything that is past is prologued to this. All of the shit that didn't kill us is only - you know, all that shit. You're gonna get over it.
Mike:
- How did you get over it? I mean, how long did it take?
Rob:
- Sometimes it still hurts. You know how it is, man. It's like, you wake up every day and it hurts a little bit less, and then you wake up one day and it doesn't hurt at all. And the funny thing is, is that, this is kinda wierd, but it's like, it's like you almost miss that pain.
Mike:
- You miss the pain?
Rob:
- Yeah, for the same reason that you missed her... because you lived with it for so long.
Insikt.
Det slår mig mer och mer att min tro, och min teologi
handlar mindre och mindre om guds närvaro i mitt liv
och mer och mer om mitt livs närvaro i gud.
handlar mindre och mindre om guds närvaro i mitt liv
och mer och mer om mitt livs närvaro i gud.
Postinkast.
F. Bergström
hör du inte i din pensionärstristess
hur jag skriker varje natt?
Hur jag slår på strängarna
till mina nagelband blöder
tills ångest får utlopp
och texterna som snurrar runt i mitt huvud
får försvinna ut i koproemotionella ordorgier?
K.Svenhjelm
märker du inte att hoppen och dunken
och stönen, som letar sig ut ur min ljudisolerade
IKEA-låda
är olik dina?
är olik Dr. Bombay som jag antar följer dig
in i vargatimman, varannan torsdag?
Brevbärare, ser du inte min skylt?
Inga emotioner per post,
men gärna en kram, eller två?
Redovisa något av värde,
om nu företagsekonomi ska vara nyttigt.
Redovisa kärlek och hat
och passion, ilska eller till och med lust.
För jag orkar inte marknadsföra
mig själv
och mina möjligheter
min affärsidé
eller
vad jag kan erbjuda dig
så mycket längre.
hör du inte i din pensionärstristess
hur jag skriker varje natt?
Hur jag slår på strängarna
till mina nagelband blöder
tills ångest får utlopp
och texterna som snurrar runt i mitt huvud
får försvinna ut i koproemotionella ordorgier?
K.Svenhjelm
märker du inte att hoppen och dunken
och stönen, som letar sig ut ur min ljudisolerade
IKEA-låda
är olik dina?
är olik Dr. Bombay som jag antar följer dig
in i vargatimman, varannan torsdag?
Brevbärare, ser du inte min skylt?
Inga emotioner per post,
men gärna en kram, eller två?
Redovisa något av värde,
om nu företagsekonomi ska vara nyttigt.
Redovisa kärlek och hat
och passion, ilska eller till och med lust.
För jag orkar inte marknadsföra
mig själv
och mina möjligheter
min affärsidé
eller
vad jag kan erbjuda dig
så mycket längre.
