Jag blir så trött

på den absolut menlösa debatten om att bojkotta Kina-OS.

Visst är det bra att visa vad som är rätt och inte rätt genom tydliga gester, men let's face it. Kina är en av sveriges exporteringsländer och vår industri hade inte kunnat göra de affärer de gör så lönsamma om de inte använt billig arbetskraft i Kina.

OM vi ska sanktionera Kina, vilket vi självklart ska eftersom de inte kan se till att deras invånare får ett ett humant och värdigt liv, så ska vi inte göra det i ett fjuttigt idrottsevenemang, utan genom att inte handla med Kina och att inte köpa deras tjänster vad det gäller att sätta ihop våra mobiltelefoner, våra leksaker och våra kläder. Det skulle få avsedd effekt.

Kina har 1,3miljarder invånare. 1,3miljarder. Det är lite mer än en sjättedel av alla människor på jorden. Vem vågar säga nej till så mycket billig arbetskraft och en sådan jättemarknad? Inte svenska företag iallafall. Välkommen till det bästa landet på jorden. Trodde du.

Och det är ju rätt intressant att det är just nu som konflikten mellan Tibet och Kina protesteras mot som ett brott mot mänskliga rättigheter. Kina har förtryckt både Taiwan och Tibet i decenier.

Men vad vet jag?

Det här är ju kul på riktigt.


Kärlek är ett brev skickat tusen gånger

Dagarna flyter samman, veckorna är mest
en
flytande grön kärleksförklaring till livet.

Igår sprang både jag,
vällustkänslor längs min rygg,
vårkänslor i benen,
hallongodis i bröstet.

Och det kan betydde nada
för hela stan vill ha dig
och jag kan inte fånga dig
men det gör ingenting
för jag vet inte vem jag är
och jag tänkte sjunga nånting
innan jag var för full för att sjunga.

Jag tror den här känslan
är här för att stanna
för en lång lång tid
Och jag skulle vilja bränna ner stockholm
bara för att du ska veta
att jag brinner
även om det är för sent
för kärlek
och för sent för edelwiess.

Jag undrar vem som kysser henne nu,
för vi dansade och hon hade mjuka läppar
Och om hon ville ha mig
så kunde hon få mig så lätt
fast jag inte ska, fast jag inte borde
fast det betyder för mycket
att vara borta i tankarna
och kär i änglar.

Jag vill mest skicka henne tankar
och blickar
men det är fel
och fult och främmande.

Och jag är 17år
och flyktbenägen
och hon vackrare än allt
glittrande fåglar samlat,
och man kanske tycker
jag är dum ihuvudet
för bara dårar rusar in
och de kommer kliva på mig
Men jag är inte skyldig en jävel
ett skit
längre.

Rock n' roll för fan.
Rock n' roll.
Be
Ba
Pe
Lula.

9månader senare

Det är alltid det första steget, som är det längsta.



Livet annars är gott. Bara en B-uppsats kvar innan sommarlovet, och eventuellt en omtenta i kvalitativ forskningsmetodik.

Jag hungrar efter sol och kärlek.

Running up that hill.

Jag kom till insikt om en sak idag,
och jag tänkte dela den med er.

Jag tänker presentera er för min tanke och sen motivera den med tre exempel.

Okej, håll i er nu.

Jag gillar när saker inte kommer för lätt.


Exempel 1.

I den uppsjö av musik som vi utsätter oss för idag, i och med tillgången till den genom till exempel internet, sållar många av oss den musik vi inte tycker om. Vissa gillar radiomusik, andra gillar Death Metal och en tredje tycker om Broder Daniel.
    Jag gillar musik som man måste smälta. Jag gillar musik som tar två eller tre gånger att greppa. Jag gillar musik som inte bara rinner förbi livet utan som liksom hakar fast sig med sina ojämnheter i mina ojämnheter. Jag tycker inte om när man kan förstå innebörden av dess ord direkt och jag gillar artister som lägger sig på en så hög abstraktionsnivå att man inte ens behöver nämna vad man pratar om för lyssnaren eftersom det känns när man lyssnar på den.

Exempel 2

Humor är mitt andra exempel och jag skulle kunna citera Peter Wahlbeck som säger att han gillar "svår humor". Svår humor är detsamma som att istället för att skratta åt att en pizzeria heter "Pizzeria Delfin" så skrattar man åt situation bakom att pizzerian fick sitt namn. Det är svår humor. Svår humor kan också vara att inse ironin i så långt gående sarkastiska skämt, att skämten i sig är fullkomligt värdelösa men att den långtgående tanken bakom i sig är så skrattretande att den måste beivras med ett skratt. Jag gillar till exempel VaranTeatern, som är ett lysande exempel på ett humorprogram där man måste förstå kontexten och en slags meta-kontext för att inse det roliga.

Exempel 3

När det kommer till relationer och känslor så har jag, och andra, en tendens att inte nöja sig med det lätttuggade och lättsmälta. Jag gillar tillstånd där man inte får allt för lätt, när känslorna liksom värms upp av friktionen som de ger när de gnider sig mot den verklighet man faktiskt lever i. Friktionsfria känslor och relationer har en tendens att skrämma de deltagande. Det saknas harmoni och energi kanske kan vara en förklaring. Det behövs solglasögon för att vi inte skall betrakta solen och göra oss blinda på kuppen. Gör man då ett snedsteg med sin partner eller blivande tilltänkta kan hamna i både emotionellt trubbel men också i en slags gräddfilstillstånd. När allt flyter.


Min insikt är i alla fall att vi människor har en tendens till att vilja försvåra för oss själva i syfte att förenkla våra bedömningar.

Alltså,
För att kunna bedöma något som underbart måste vi se den ounderbara delen av samma sak. Om vi inte får tillgång till den sidan så finns det ingen mening med att hålla sig kvar eftersom något som redan är underbart inte kan skada. Därigenom förlorar vi också det vi har det ögonblick vi inte får kämpa för det. Då är det inte längre vårt.


You kiss by th'book.

Romeo (To Juliet)
If profane with my unworthiest hand
    This holy shrine, the gentle fine is this -
My lips, two blushing pilgrims, ready stand
    Too smooth that rough touch with a tender kiss

Juliet
Good pilgrim, you do wrong with your hand to much
    Which mannerly devotion shows in this;
For saints have hands that pilgrim's hands do touch,
    And palm to palm is holy palmers' kiss

Romeo
Have not saints lips, and holy palmers too?

Juliet
Ay, Pilgrim, lips that they must use in prayer.

Romeo
O then, dear saint, let lips do what hands do;
They pray; grant thou, lest faith turn to despair

Juliet
Saints do not move, though grant for prayers' sake.

Romeo
Then move not, while my prayers' effect I take
    Thus from my lips, by yous, my sin is purged.
Romeo kisses Juliet

Juliet
Then have my lips the sin that they have took,

Romeo
Sin from my lips? O tresspas sweetly urged!
Give me my sin again.
Romeo kisses Juliet again.

Juliet
          You kiss by th'book

Våreufori.

Idag var det vårkänning i Vänersborg. Därför ska jag dela med mig av lite vårtexter.


Leenden, klänning
Spets, fika, fikus, våren
Freak out, Håkan, Vän

Arsenik, tragik
syra, syre, myra, röd
kärleken är inte DÖD.


-------------

Värm och rör hud
Jag är ett ansikte i mängden.
Du skrattar,
och ser på mig.

Jag önskar att du kunde
vara lite mindre som jag,
Som du. Är.

Värm och rör hud
För jag sprudlar över
med ord
Och det är så
ljust att mitt vänstra öga
tar skydd.

Men ge mig glass
och blick och någonting
mittemellan.

För min mage känns
som Bebapelula!

En kväll för mig själv.

Den senaste veckan har jag ägnat mig åt andra och deras liv och företeenden, tankar känslor.

Ikväll var det tid för mig själv. Att behandlas väl, av mig, och för mig.

Jag stängde av min telefon, jag pratade bara med mig själv.

----

Igår frågade en vän om jag hade något vettigt själ att inte bejaka det jag skriver och spelar.

Jag kom inte på ett enda.

Därför skapade jag idag en MySpace.

http://www.myspace.com/rickardh

---

Imorgon är en ny vecka med nya möjligheter och nytt mod.

Var inte rädd.

Det finns så många sköna människor

Som liksom aldrig kommer fram. Precis som böcker i ett biblotek, som bara står och samlar damm.

Jag är hemkommen från Rättvik den här veckan, kändes nästan som jag hade flyttat "hem" på riktigt. Det känns så himla lätt och självklart på Stiftsgården, vad det gäller reflektion och arbete och livskvalité. I vilket fall så gjorde det mig gott i själen, men trött i kroppen blev jag också, vilket illustrerades igår utav 14timmars sömn på ett dygn. Hoppsan

I Rättvik funderade jag en del på ledarrollen, vilket i och för sig inte hör till ovanligheterna. Det är intressant att se hur man utvecklas av åren som går i sin ledarroll, men också av omgivningen och ens kollegor. Det som kanske har varit mest påtagligt är att man på ett lättare och mindre drastiskt sätt kan kontrastera sin stil. Det är lättare att vara flummig utan att bli överdriven nu, eftersom djupet inte behöver vara avgrundsdjupt längre.

Det kändes också som om, för första gången på ett bra tag, jag kunde vara säker i min egen trygghet och på så vis dela den med de som behöver den. Det kändes bra.

Ledargruppen kändes väldigt jämn och hade en hög lägstanivå. Jag tror också att de som nu inte träffades i påsk kommer lyfta den ännu lite mer. Jag har sagt det från början, och jag säger det igen: Det behövs bra kemi och nyfikenhet i ledargruppen till ledargruppen för att lägret ska bli bra och spännande.

Konfirmanderna var fina och starka, de var charmiga som vanligt och för att citera ett sms som skrevs någon gång i mitten av veckan:
- "Jag kan inte låta bli att bli förälskad i konfirmandgruppen - Igen"
 



Jag skulle vilja prata mer om rädsla med konfirmander. Det gäller att glömma bort att vara rädd. Att glömma bort att upprätthålla förtryck. Inte att sluta vara rädda, men att glömma att ge vika för rädslan.

Först då kan världen och jag själv bli bättre.

RSS 2.0