Stoppa mig, juni!

Fick helt plötsligt lust att skriva igen.



en molande
känsla
i bakdelen av reptilhjärnan
en reflex
framgrodd i tusen år
jag tror det kallas
skrikpanik

lusten att utveckla
invecklas av
den svajjiga
självkänslan
när
inte bara jag växer
utan andra
i andra.

Skrattar mest
åt eländet
men våndas
i smyg
mellan värmande
nylon.
Det känns onaturligt
för jag brukar
leva efter parollen att
"Ensam är inte stark, men jag vet inte vem som skulle göra saken bättre"

Det känns paradoxalt när
jag själv
intygar, för ekonomichef Eva, Per, Nils-Petter
att de själva är experter på problemet,
jag är bara ett verktyg till lösningen.

Lilla ego
har tydligen rymt igen
och tills hon är hittad
lär jag inte hitta tillbaks hem.
Inte ens med fotbollsgalan,
inte ens med cola bara på lördag
och inte med november, grått som betong.

På återseende.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0