janniklasrickard

Kilade ner till skolan och fick ut min tenta, vilken var till hälften underkänd. Kändes som det inte var något jag behövde precis nu, men och andra sidan så kunde jag ha pluggat mer också. Sen gick jag hem och skulle just prata med Fia i telefon när det ringde på dörren. Jag fick be henne vänta och knallade iväg för att öppna. Utanför dörren var det dock tomt och jag förstod inte riktigt vad det var för mening med det.

Men brevid dörren stod en nyplockad blombukett i ett glas med röda ränder. Jag förundrades lite och gick in och log. På gatan utanför svävade en sommarblond och aningen blå vårfläkt bort mot Edsvägen i ganska rask takt. Det får mig att le än.

Sen ringde jag Fia, och vi gick igenom årsmötesprotokollet tillsammans och pratade massa om allt möjligt. I en timme, igår pratade vi en halvtimme. Ändå känns det som ingen tid alls och att vi har allt att prata om. Hon är en bra människa, ännu en människa som är bra.

Nu blir det antagligen mer telefonsamtal och lite mat att laga.

Ska också packa inför somarledarförträffen. Förstå hur skönt det är att kunna få göra det, att få kunna åka upp till Rättvikan gratis och träffa de människor man håller bland de högsta och saknar mest. Ibland frågar man sig var man fått all tur ifrån, ibland frågar man sig hur Allt löser sig, mer eller mindre bra, inom en obestämd framtid.

Ibland,
är man riktigt nöjd med livet.