3dec 2007
Vi läser om ångest, om existensångest. Mina klasskompisar förkastar Freud, för det mest sinnesförvirrande han skrivit. Precis som om allt det dåliga skulle överväga det geniala med Freud. De ser inte hur existensen i sig faktiskt bekräftar Freuds tankar, fast kanske inte hans teorier. Ett typiskt rationellt och analt beteende om du frågar mig.
Jag står vid mitt sovrumsfönster och tittar ut. Det flyger kajjor runt om hustaken, precis som ett fågeldrama, "Hustaket är svartare på andra sidan". Det regnar och invandrarfamiljen mittemot pillrar på kontakten till sin parabol och verkar inte ha förstått att den inte tål vatten. I sanning så är mina tankar inte vid kajjornas problem, eller vid det ofantliga, globala och tydligt livskvalitéstörande faktum att invandrarfamiljen nu bara femton kanaler att välja mellan, istället för deras vanliga sextio.
Mina tankar handlar om framtiden, livssituationen som näst intill känns överväldigande. Valet mellan en livskamrat jag kan leva med, eller den livskamrat jag vill leva med. Att leva sitt liv är att leva ut sin fulla potential och blotta hela sitt affektiva spektra, men om man hämnar någon annan till detsamma är kanske potentialen rubbad i sina grundpelare.
Rationellt sett, skulle jag kunna försvara och kanske till och med leva med den ångest som ovissheten i hennes närhet skulle skapa, men att rationalisera bland det enda, som får mig ur emotionell balans, är det verkligen rationellt i sig? Bara en affektiv tanke.
Jag skulle vilja vara far till hennes barn, skyldig endast henne och Gud sanningen och putsa hennes skor om hon bara tog sig tid att be mig. Jag skulle vilja uppleva världen med henne, dricka vin i Frankrike när hösten nått sverige och till och med putsa hennes skor bara för att vetskapen om att den önskan fanns.
Men grannen fortsätter svära, helvete, fan och diverse andra ord, fast på Turkiska. En annan granne dekorerar sin balkong med ljus, det lider mot jul. Sverige är grått, husen är röda och taken fyllda av fåglar med ångest och mndrevärdeskomplex.
Mina tankar är,
där de hör hemma.
Jag står vid mitt sovrumsfönster och tittar ut. Det flyger kajjor runt om hustaken, precis som ett fågeldrama, "Hustaket är svartare på andra sidan". Det regnar och invandrarfamiljen mittemot pillrar på kontakten till sin parabol och verkar inte ha förstått att den inte tål vatten. I sanning så är mina tankar inte vid kajjornas problem, eller vid det ofantliga, globala och tydligt livskvalitéstörande faktum att invandrarfamiljen nu bara femton kanaler att välja mellan, istället för deras vanliga sextio.
Mina tankar handlar om framtiden, livssituationen som näst intill känns överväldigande. Valet mellan en livskamrat jag kan leva med, eller den livskamrat jag vill leva med. Att leva sitt liv är att leva ut sin fulla potential och blotta hela sitt affektiva spektra, men om man hämnar någon annan till detsamma är kanske potentialen rubbad i sina grundpelare.
Rationellt sett, skulle jag kunna försvara och kanske till och med leva med den ångest som ovissheten i hennes närhet skulle skapa, men att rationalisera bland det enda, som får mig ur emotionell balans, är det verkligen rationellt i sig? Bara en affektiv tanke.
Jag skulle vilja vara far till hennes barn, skyldig endast henne och Gud sanningen och putsa hennes skor om hon bara tog sig tid att be mig. Jag skulle vilja uppleva världen med henne, dricka vin i Frankrike när hösten nått sverige och till och med putsa hennes skor bara för att vetskapen om att den önskan fanns.
Men grannen fortsätter svära, helvete, fan och diverse andra ord, fast på Turkiska. En annan granne dekorerar sin balkong med ljus, det lider mot jul. Sverige är grått, husen är röda och taken fyllda av fåglar med ångest och mndrevärdeskomplex.
Mina tankar är,
där de hör hemma.
Kommentarer
Postat av: moa
tycker de var jättefint skrivet
Postat av: iia
Du skriver på ett sådant sätt som griper tag på en..Gillar de.. Hoppas du hittar din livskamrat..
Iia
Postat av: Malin
du är min livskamrat, dvs, jag kommer alltid vara din vän, alltid.
jag ser fram emot att gråhårig sitta och diskutera med dig, minnas svunna tider och prata om livets gång.
Postat av: My
Mysigt att rubriken var '3dec 2007'
-krama om-
Postat av: S.
Babylove. du ar det vackraste jag vet..
Trackback
