"So what ya' contribute, what ya givin' to tha youth?"
Du viskar
krunegårdiska,
hellströmska,
tamefan lemarcianska
i mitt öra.
Det brusar omkring oss
dina ord studsar på sig själv,
precis som mina
smälter samman
till
intellektuella
gluterala läten.
Det fanns en ek där jag bodde
där satt jag den där fredagen
efter uppbrottet.
Jag satt där dagen före
pojken Rickard
blev soldaten Eriksson.
Jag satt där dagen före
hemma blev borta.
I björksalar
frågar
ni
om
Zimbawe
om
situationen
om
det faktiska läget.
Siffror räcker inte till verkligheten
inte ord heller.
Ljuset i din blick,
konsekvensen av ett oväntat beslut
den extra tiden som jag la på dig,
du la på mig.
Det säger mest om världen.
För mig.
Kommentarer
Postat av: Johanna
Stora tankar i komprimerat format... snyggt! lyrik på riktigt! Själv viskar jag nog allt för mycket winnerbäckska i folks öron, även om den kommit att blandas upp av influenser från Loke, Maggio, Krunegård mfl. Kul att jag kände igen dig från bloggen, inte från skolan. Verkligheten är digital idag, sjukt. Vi ses! / Johanna (från entrepenörsskolan)
Trackback
