Åh, uppsala, vad var jag nånsin för dig?
En mycket nära person sa till mig att jag är så många
Det oroar mig,
saker samtidigt.
Förrvirrad på mig själv,
flummig,
seriös,
ironisk
och vad du vill.
Det är nästan präktigt,
känns nästan påklistrat,
känns nästan lite labilt.
Det oroar mig,
det oroar mig
samtidigt som jag vet att jag
i den beskrivning
har upplevts i större utsträckning
än annars.
Jag är
allt det där.
Jag vågar skriva det här,
jag vågar skita i hur dem pratar om mig.
Jag vet att livet går vidare.
Identitet,
Är det något som är,
eller något som konstrueras
mellan människor?
Och att du läser det här,
vad berättar det om mig?
Kommentarer
Trackback
