Kvant-jaget.
Det gror en gnagande känsla
i magtrakten
Det planteras analytiska
former, linjer
på min näthinna.
Jag befrias från prestation
där jag presterat
bäst.
Där jag möter dagen och natten
och där sinnet slått
sig till ro.
Om du är rädd,
sluta med det.
Lita på mig,
börja med det.
Jag lever gärna i
lögn
om lögnen begränsas till mig själv.
För det är inte verkligheten som definierar lögnen
utan
lögnen som definierar verkligheten.
Om du är rädd,
sluta med det.
Det gror en gnagande
känsla i magtrakten.
En Hunger.
------
Det finns liksom ingen mening att le åt
tjocka halsdukar
och svarta glasögonsbågar
i nått slags kuvöst romantiskt
låtsas-hollywood-skådespeleri.
Jag är fast,
jag är stenad, packad och låg.
Inte ens kullerstensdryghet
och verbala attacker
över en, två koppar kaffe
får mig att höja
ett varningens finger.
Jag har fastnat i ditt virrvarr till hår,
ditt virrvarr av ord,
och ditt vakum av inaktivitet.
Jag har antagligen förstört ännu ett år,
av potentiella flickvänner,
ett år av känslor
och ett år av ensamma
jävla studentlägenhetsnätter.
Ändå tror jag att det är värt det.
Ändå ber jag dig,
- Älska mig förbehållslöst.
Ändå kanske jag ger dig,
mina bästa år.
Vad begär livet mer än denna skärseld
av dualism?
Blir livet mitt
eller
blir jag endast vacker för att
jag följer mina drömmar
och inte lever dem?
Kommentarer
Postat av: Agnes
Det här är det absolut bästa du har skrivit och som jag har fått läsa. Det är riktigt bra Rickard!
Postat av: Mimmi
Vackert... i stora mått.
Trackback
