Ibland blir jag rädd för mig själv
Idag när jag kom hem från en tio timmars arbetsdag (vilket innefattade ett tretimmars långt Kårstyrelsemöte som grande final) så upplevde jag en av mina konstigaste moments ever.
Jag kommer in gemom dörren och klär av mig ytterkläderna, slår på datorn och går in på Toa. Jag antar att det var för att jag hade behov att uträtta, men full i tankar som jag är börjar jag borsta tänderna. Detta kanske inte är så märkligt, men det märkliga är att jag inte blir medveten om vad jag gör förräns minuten senare. Då har min hjärna reflekterat klart över att jag saknar Sofie, att jag borde öva mer på mina låtar så att de sityter tills på lördag och att InWest nog inte är en så pjåkig grej att närvara på.
Först då inser jag att jag borstar tänderna. Då har jag ändå stått och kollat mig i spegeln i en minut! Snacka om att sinnesnärvaron är nånstans exponentiellt närmande noll.
Det är inget fel i att borsta tänderna, men det kanske bör ske av egen vilja och inte av ren reflex.
Märkliga, märkliga tillvaro.
Kommentarer
Postat av: Alexandra
Merci, monsieur.
Trackback