Ett två tre pop.
Lugna helgen
i landets otrevligaste
och drygaste
och olugnaste
storstad.
Hektisk vecka med
goa, klämchecka,
å inspirerande västkustvindar.
Jag kan inte riktigt påstå att ironi
är något som ligger långt borta
för att beskriva situationen-
Jag känner en viss dissonans
mellan upplevelse och konformitetsåsikt
på västkusten.
Jag hör inte hemma
här hemma
utan ännu hellre
på tunnelbanan
med fräsig musik i lurarna
fräsiga planer inför kvällen
och en minst lika fräsig
storstadsattityd.
Det är inte det att jag inte
ser cynismen eller självgodheten.
Det är bara det att
lika
dras till
lika.
Lika opersonliga jag,
söker
lika opersonliga Stockholm
söker
livet plus några kalenderbyten
söker
tillvaro att
slappna av i.
Man bör söka efter opersonliga brev.
Man bör söka efter opersonliga brev.
Man bör söka efter opersonliga brev,
särskilt i Stocksund.
Kommentarer
Trackback
