janniklasrickard

Kaffekoppen är utbytt.

Inte ens överklasskoppar lockade henne längre.
Hon ville höra eld och storm
ljuda från hennes överdimensionerade
stereo.
Hon ville höra rak och sann lyrik och
tvärsäkra funderingar.

Han visste vad som föregick,
han visste att hon var i
början
av
slutet
och i slutet av då.

Hade hon växt eller var det
bara ett annat beslut i en ny
dimension?

Hon hörde välbekanta röster,
vad gjorde dem här?
Inte människorna, men orden.
Problemet var
dissonansen
mellan de rödgula löven hon såg
och de gröna hon visste fanns där.

Var skulle hon ta vägen?
Hon ville gömma sig
In i stereon, in i musiken
och in i basslagen.

Han knackade på hos henne.
Ingen öppnade.

---

Bussbarn.
Halsduksgarn.
Rödgula löv.
Tofeli är döv.
Kärleken är blind.
Tofeli är trind.

Födelsedagsfest
Grön skjorta och uppknäppt väst.
Grannar som skriker.
Vänner som sviker.

Låt Sara få gå
tripp-tropp på tå
inför jury och yta,
låt Gerry få skryta.
Låt Fia få jobba,
låt tjejer få nobba.
Låt Rickard vara som han är
lyckligt, olyckligt eller kanske inte alls
kär.