Ibland..

så vill man bara öppma armarna och krama världen.

Ibland vill man läsa Emil Jensen för inte ont anande 15åringar i en träbyggnad nånstans nära Vikarbyn.

Ibland så vill man genom blick, närvaro och att vara föregångare visa att ni inte är ensamma.

Jag önskar att ni inte är rädda för mörkret, för ni är både mina och guds ögonkristaller och om ni vill så reflekterar ni ljus i många olika vrår.

Att leva är att sprida ljus.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0